. -

Här får ni en ny släng...

Tillbaka en sväng för att droppa en text till er som väntat och till er som inte bryr er.

Slavar för en skitlön, utan någon högre rang/

Man får grinda ner på hörnet och beckna det som becknas kan/

Oavsett om det är tavlor, booze, kläder eller gram/

Så jag är inget annat än en fattig svenne utan värde/

Men om du ger mig en chans, så ska jag ge dig hela världen/

Drömmer att vi gör det och att vi gör det stort/

Inte sömnlös i Seattle, jag är sömnlös i min förort/

Så jag dagdrömmer mig bort fast det är mitt i natten/

Och faller till marken när ångesten hinner ifatt en/

Inget undantag, har blivit mer av en regel/

Och spottar på snubben som tittar tillbaka på mig i spegeln/

Att ha dig som vän är bättre än inte alls/

Fast allt jag vill är att du kastar dig omkring min hals/

Viskar i mitt öra att du aldrig kommer gå nånstans/

Aldrig till nån annans famn, att vi har hittat vår balans/

För jag älskar dig, dig och ingen annan/

Önskar så mycket att du bara kunde stanna/

Att du och jag än en gång kunde bli vi/

Och att jag får vakna bredvid dig varje morgon i resten av mitt liv/

Varje andetag jag tar, tar jag för kommande dar/

Där det bara är du och jag och där allting är bra/

Men tills den dan står jag kvar/

Och krigar vidare med alla medel jag har/

2012-03-21 @ 12:45:15 Permalink Allmänt Kommentarer (0) Trackbacks ()

Patzac är alltid med oss.

foto0003 (MMS)

Patzac är alltid med oss.

2011-10-02 @ 02:15:12 Permalink Allmänt Kommentarer (1) Trackbacks ()

Den här går ut till mina saknade vänner...

Jag har aldrig haft problem att skaffa nya vänner, men jag blir bara vän med folk jag genast känner är någon som tilltalar mig.

Jag har även förlorat många vänner. Det är många jag saknar. Många som inte stod kvar när jag behövde dom som mest. Många som valt motsatt sida och försvunnit ur mitt liv. Jag saknar er, varför försvann ni?

Vet även att jag har svikit vissa vänner som jag aldrig ville svika. Vet inte varför det blev så egentligen, varför jag inte fanns där när dom behövde mig. Det är något jag grämer mig över, och kan inte mer än be om ursäkt. Jag har betett mig väldigt dåligt.

Sen finns det dom som stod mig nära som jag trodde var vänner, som visade sig inte vara något annat än golare. Och jag har ingenting till övers för golare, sånna människor saknar jag inte. Don't bother.

Under de senaste 2 åren har jag både funnit och förlorat många vänner. Fantastiska människor på båda sidor. Jag är väldigt glad för dom vänner jag vunnit, men också väldigt ledsen över dom jag förlorat. Varför hör ni inte av er? Vad gjorde jag för fel?

Sen har vi dom som stod kvar hela vägen. Som bara bet ihop när det blåste som hårdast. Som tog emot mig när jag föll och som fick mig att resa mig igen. Dom som aldrig slutade älska. Dom som aldrig backade bort. Dom som ligger mig närmast hjärtat. Ni vet vilka ni är. Jag glömmer inte.

Den här går ut till alla er som jag faktiskt saknar. Som jag gärna hade velat ha kvar i mitt liv. Som var betydelsefulla för mig. Ni som räknade ut mig ur erat liv. Ni som gjorde mig till bara ett ansikte på bussen, en kram och ett hej hur är det. Jag saknar er.