Jag har även förlorat många vänner. Det är många jag saknar. Många som inte stod kvar när jag behövde dom som mest. Många som valt motsatt sida och försvunnit ur mitt liv. Jag saknar er, varför försvann ni?

Vet även att jag har svikit vissa vänner som jag aldrig ville svika. Vet inte varför det blev så egentligen, varför jag inte fanns där när dom behövde mig. Det är något jag grämer mig över, och kan inte mer än be om ursäkt. Jag har betett mig väldigt dåligt.

Sen finns det dom som stod mig nära som jag trodde var vänner, som visade sig inte vara något annat än golare. Och jag har ingenting till övers för golare, sånna människor saknar jag inte. Don't bother.

Under de senaste 2 åren har jag både funnit och förlorat många vänner. Fantastiska människor på båda sidor. Jag är väldigt glad för dom vänner jag vunnit, men också väldigt ledsen över dom jag förlorat. Varför hör ni inte av er? Vad gjorde jag för fel?

Sen har vi dom som stod kvar hela vägen. Som bara bet ihop när det blåste som hårdast. Som tog emot mig när jag föll och som fick mig att resa mig igen. Dom som aldrig slutade älska. Dom som aldrig backade bort. Dom som ligger mig närmast hjärtat. Ni vet vilka ni är. Jag glömmer inte.

Den här går ut till alla er som jag faktiskt saknar. Som jag gärna hade velat ha kvar i mitt liv. Som var betydelsefulla för mig. Ni som räknade ut mig ur erat liv. Ni som gjorde mig till bara ett ansikte på bussen, en kram och ett hej hur är det. Jag saknar er.