kärleken borde vara okränkbar
en strävan mot nåt bättre är det största av allt
den borde vara okränkbar
gemensamt och varmt och inte ensamt och kallt
okränkbar
om vi vill leva nånting som verkligen kan kallas liv
okränkbar
hatet bryter ner men kärleken är kreativ

Såg att inlägget blivit lite fuckat i fel källkodning sist, så jag lägger upp den igen, i hopp om att någon ville läsa, men inte orkade... Droppa gärna en kommentar, det uppskattas otroligt.

Sagt och gjort, droppar text. Värt att kanske notera är att flowet inte heller den här gången är 100%igt, då texten är baserad på ungf. 10 smålappar med rhymes som jag kommit på till och från, vilket gör att flowet är lite olika anpassat. Men det viktigaste är budskapet, se det mer som spoken word i det här stadiet.


Brukar gå i vårt kvarter ibland/
Brukar tänka på den tid vi hade på den tid som försvann/
Den tiden när du höll min hand och vi fanns där för varann/
Min ögonsten, men jag kom med problem/
Har gjort saker jag ångrar, men kom på det försent/
Nu går jag genom livet utan min lady/
Men du har för alltid en plats i mitt hjärta, är för evig min baby/
Och allt känns som Oasis, Definitely Maybe/
Snälla säg det, snälla säg det/
Att du älskar mig och att allt kommer bli okej/
Att vi börjar om, att du vill och kan rädda mig/
Jag är så rädd för att det ska va förbi/
För jag lever och andas på hoppet om ett nytt liv/
Där du och jag återigen kan få bli vi/
Vill inte riktigt gå hem, inte riktigt än/
Vill bara stanna fem, jag vet att du känner igen/
Känslan när man inte vill skiljas åt/
När tårarna rinna, när man känner hur kinden blir våt/
När ensamheten är nått man inte klara av/
Och man inte kunnat sova på flera dar/
Då är det nära dig som jag vill va/
Då är du den enda för mig, den enda jag vill ha/
Men ändå står jag här, Jag står här ensam kvar/
Känns som ensamheten kommer att bli min grav/
Finns ingen glädje här, inget ljus i tunneln/
Finns inget mer än det mörker som väntar här under/
Känns som sönderslagna armveck, smutsiga kanyler/
Som slutet är nära, men jag är för likgiltig för att orka bry mig/
Kärlek är som tunga droger om man är ihärdig/
Underbart när man har en dos, men AT’n den är vedervärdig/
Så jag försöker le och släppa taget som om det vore begravning/
Hur ska jag klara av det, har ingen aning/
Känns som bilen går i 120 och plötsligt får man vattenplaning/
Står på ruinens kant men vågar inte ta klivet/
Så jag tänder en tagg, inhalerar djupt och försöker glömma bort livet/
Du har alltid vart den starka utav oss två/
Vet att du kommer klara dig, vet att det kommer gå/
Kanske hittar du någon annan som förtjänar någon som du/
Men jag erkänner villigt, att inför den dagen jag bävar nu/
När molnen hopar sig och saker inte går att ändra/
Då lämnar jag er ett slag, för att dansa med änglar/
Tar ett sista bloss och sluter mina ögon/
Är inte rädd längre, alla ska vi dö nångång/
Lyfter mot himlen, portarna är öppna, men jag finns alltid kvar hos dig min vän/
Blickar ner från molnen aldrig lämnar jag dig/
I jordelivet eller himlen du är för alltid min tjej/
Kanske inte står kvar, men jag finns alltid här/
Och Gud vet att jag alltid kommer att va kär/
Älskar dig nu, hela livet och genom evigheten/
Hjärtat kommer slå för dig även när jag hookat med Sankte Peter/
Varje andetag är en jävligt jobbig grej/
Men jag fortsätter ändå, och det bara för dig/
Det är varmt i luften med det är kallt i själen/
Alla har väl haft känslan av ett brustet hjärta, japp jag bär den/
Vill se solen skina, men så här är det/
Vill kunna vara glad, vill kunna njuta av vädret/
Kanske inte min första, men min största kärlek/
Vi kom ifrån varandra/ Kan inte nå varandra/
Men jag hoppas vid Gud att vi förstår varandra/
Ingen kan älska som vi/ Känner mig inte fri/
Vill bara ha tillbaks den tid som vi haft tillsammans/

One Love, Shu

Jag kommer aldrig klara det. Det kommer aldrig gå vägen. Gud, hjälp mig ur den här jävla skiten. Jag orkar snart inte längre. Det här är inte jag. Jag vill inte längre. Sån jag blev är inte sån jag är.

Fullkomligt jävla livrädd. Hjärtat pumpar i 180. Benen känns som dom ska vika sig. Fuktiga kinder. Fullkomligt jävla livrädd.

Sitter i min ensamhet och spelar Thåström. Känner mig liten. Ynklig. Hopplös. Ledsen. Vill ringa dig, men vet inte vad jag ska säga. Vill ringa, men vågar inte. Vill inte vara i vägen. Men det känns tomt utan dig. Det blir aldrig det samma igen. Vill ringa, men är för rädd. Alla klockor, körer Alla himlens orglar skulle varit för oss Alla trummor och trumpeter Alla sagor, alla under Allt på en och samma gång Fanfanfan det skulle varit du Din för alltid.