När jag vandrar hem i ensamhet, efter att ha lämnat brorsan och vänner/
På kalla blöta gator, då bubblar det plötsligt upp, allt det där jag känner/
Världen omkring mig blir mörkare och sluter sig/
Känns som om jag behöver krypa fram och huka mig/
Tårar som rinner, ett hjärta som brinner och en bitterhet som aldrig försvinner/
Det kändes bra en stund, bara en kort sekund/
Men sen ligger jag där och stirrar och får ingen blund/
Orkar inte ens fly med sprit och gendish längre/
Vad jag än får i mig så mår jag bara sämre/
Världen snurrar för fort, vet inte hur jag ska komma i fatt/
Greppar ditt smycke, ber en bön, och kysser det gonatt/