Positive vibration? HA!
Det bara river i hela kroppen. Fan jag försöker! Jag försöker verkligen!
Jag finner inga ord för att förklara känslan inom mig. Känslomässig epelepsi, typ.
Jag har försökt att vara positiv, att se saker och ting positivt, men det går åt helvete ändå. Så vad är då meningen att vara positiv? Jag kommer fortsätta försöka vara positiv, men vet inte om jag orkar med det, när allt bara går emot mig. Känner mig så värdelös, så handlingsförlamad, allmänt mindre värd.
Jag vill ju bara väl...
Hej mannen,
Det jag kommer skriva nu kanske inte kommer betyda nånting eller bara verka vara svammel, men jag tror du kommer förstå även ifall det kan vara lite hattigt på sina ställen... :)
Kom ihåg att det som du tycker är dina misslyckanden och svagheter, ur detta kommer din styrka att födas imorgon. Du är inte värdelös. Ingen är värdelös. Även ifall det är svårt att tänka positivt så tänk på det.
Det svårigheter du genomgår nu kommer att leda dig framåt. Låt inte svårigheterna hindra dig från att ta det tunga stegen. Ju flera positiva tankar du låter ditt inre uttrycka desto ljusare blir världen runt dig.
De känslor vi har för oss själva och vår omvärld kan ibland vara som stora vågor som vräker in mot oss, men ibland kan det vara bra att välja att inte gå loss med surfbrädan på varenda en. Det ju oftast så att det som gör oss lyckliga är där vi hittar det och ibland inte alltid där vi letar efter det. Inget är heller aldrig helt förlorat. Det kanske dock har förändrats en aning så att vi inte känner igen det. Då kan det vara bra (vet av egen erfarenhet) att låta tårarna rensa ögonen så att man kan se på livet utan massa gammalt skit ivägen. Så håll inte tillbaka dem. Så ge aldrig upp, du har kärlek och inspiration runt omkring dig. Vänner, hockey och intressen och där dom här sakerna finns kan det bara gå bra. Vi lever i en tid nu när det är väldigt svårt att tro på sig själv och framtiden. Vi lever mitt i en jävla kaotisk storm om man tänker efter. Men det är bara i stormen som man kan lära sig att segla sitt eget livs skepp. Lite konstigt uttryck..men ja. :) Så när hela ditt liv och världen runt om dig skriker dig rakt i ansiktet att ge upp...lyssna på ditt hjärta istället som alltid kommer be dig att försöka igen och igen och igen. Kärleken är det viktigaste vi har i våra liv. Den gör jävligt ont ibland bara och kan vid tillfällen bli till en brant jävla taggig klippvägg som man måste ta sig upp för. Men det är det alltid värt. Framförallt kärleken till sig själv. Då menar inte en form av egocentrisk kärlek, utan att låta sig själv gå vidare och framåt. Att kämpa vidare och låta varenda gnutta lycka i livet lagras i hjärtat.
Du är stark Ade och du har redan åstadkommit saker i livet och fler kommer det bli. Låt ditt liv bara inte fastna i det som har hänt utan lev i nuet och hoppet om imorgon.
Vet inte om det jag skrev går att läsa :D haha men jag hoppas det kan vara till någon hjälp. Men jag känner igen mig i det du skrev och jag har varit där du är nu. Där inget verkar funka, där allt känns helt hopplöst och inget man gör verkar egentligen göra nån skillnad. Men det gör det...
http://www.youtube.com/watch?v=r2hOzZoPKyc
