Ett stort hus i rött tegel. Format som en hästsko. Rakt fram, ett hus i trä som verkar som soprum. Det sticker upp två nakna träd bakom. Jag tror det är enar. Snön ligger tung på taken. Tillsammans formar dom ett utrymme gömt för omvärlden. Där sitter jag på en lastpall. Tänder en cigg. Drar röken djupt ner i lungorna och stirrar blint ut i luften. Där kan jag få vara själv en stund. Där kan jag koppla bort allting och bara existera. Sätter på mig båda hörselkåporna och musiken strömmar in i mina öron. Tar ett till bloss. Tänker. Tänker alldeles för mycket. Tänker på dig. Tänker på mitt liv. Tänker på vad jag ska göra av allting. Skjuter iväg ciggen och tänder en till. Ibland är det skönt med lugn och ro. Vinden blåser in och runt mellan husen. Det är kallt, men jag känner inte kylan.