Tiden har gått, tiden har satt spår/ men frågan är om tiden kan läka mina sår/ när andas blir svårt, som om hjärtat satt på tvären/ tiden har ärrat mig den har ärrat mig i själen/ tänker du på mig ibland/ på dom vackra åren som bara försvann/ hur vi gick skilda vägar, kommer dom korsas igen/ kommer du le mot mig och säga snälla flytta hem/ kanske inte kommer hända nu, men hoppas att det händer sen/ har tankarna på oss och vårt varje dag min vän/ vill bara höra av dig, hur du mår och så/ jag vill ju ha tillbaks det, skulle va stark som få/ j ag hoppas att jag inte numera är död för dig/ för jag glömmer aldrig sättet du berörde mig/ har massa frågor men jag söker svaren/ om varför du inte längre vill veta av mig/ har jag försvunnit in i historiens dimma/ har du slutat tänka på, fått mig att försvinna/ inte skönt att jag står kvar här mitt i/ men varje bön och andetag är för dig Habibi/ men jag kanske bara finns kvar i det förflutna/ som måste glömmas bort så du kan få njuta/ av allt vi hade finns det nånting kvar/ finns det en framtid, chans för ljusare dar/ dagar då inget regn behöver falla ner/ när skallen är fuckad och knappt pallar mer/ kan fortfarande inte fatta att du är borta/ är inte sällan jag saknar dig, det är jävligt ofta/ att inte höra av dig skär in i själen/ och den känslan känns som om den kommer ha ihjäl mig/