Jag anser mig själv ha en ganska bred och god musiksmak. Jag lyssnar på all möjlig musik, allt från hårdrock till hiphop via techno, electronica, reagge, salsa, madchester, juggemusik, reaggeton, indiepop, house, trance, dancehall osv.
Om man skulle fråga min gode vän Sev, så skulle han fullkomligt dömma ut min musik, enbart för att han kan, för att han själv är så fruktansvärt kräddig när det kommer till musik.
Men på senare tid har två svarta får anslutit till min musikflock. Den första är Pink. Lyssnar iofs knappt någonting på hennes musik, men jag tycker hon är duktig. Hon skriver bra texter, för den genren, och är ofta rätt distansierad till musikbranschen. Hon är lite svår, och "halvtrasig", något som gör att jag fastnar för henne. Hon är rätt cool helt enkelt. Den bikten är rätt illa, men nästa är fan ännu värre. Jag skäms nästan lite för mig själv för egentligen så avskyr jag den här typen av musik, men på senaste tiden har jag fastnat mer och mer för vissa låtar inom den genren. Mina damer och herrar, jag lägger huvudet på stupstocken och presenterar för er; RnB.
En rätt menlös och tråkig genre överlag, För folk som vill göra pop, men försöker vara "äkta" och gå mer åt gatans hiphop. Eller nått. Men på senare tid har jag märkt att jag fastnat mer och mer för låtar inom den stilen.
Framförallt dessa två.

http://www.youtube.com/watch?v=LEUcQSl3mkI
Jag har egentligen ingenting till övers för CB. Rätt mjäkig artist överlag. Men refrängen är ett mästerverk av känslor. Fullkomligt underbar.

http://www.youtube.com/watch?v=uIAV-V7q5dE
Gillar texten som fan. "vad som än händer, finns jag här för dig."

Kan tänka mig att man relaterar mycket mer till såna här egentligen blödiga "svenne"texter med ett brustet hjärta, kan vara därför jag tar till mig av det mycket mer nu än tidigare.

Så då var dom ute på vift. Mina svarta får. Så stena mig, ägga mig, släng eran ruttna sallad på mig. Jag har klivit ut ur musikgarderoben, och jag skäms inte för mig. Tror jag?

Avslutar med en fet låt för att väga upp det hela lite.

http://www.youtube.com/watch?v=GIIbufFxWf8

Shu'dat!

Talk to me softly
There is something in your eyes
Don't hang your head in sorrow
And please don't cry
I know how you feel inside I've
I've been there before
Somethin is changin' inside you
And don't you know


Don't you cry tonight
I still love you baby
Don't you cry tonight
Don't you cry tonight
There's a heaven above you baby
And don't you cry tonight


Give me a whisper
And give me a sign
Give me a kiss before you
tell me goodbye
Don't you take it so hard now
And please don't take it so bad
I'll still be thinkin' of you
And the times we had...baby


And don't you cry tonight
Don't you cry tonight
Don't you cry tonight
There's a heaven above you baby
And don't you cry tonight


And please remember that I never lied
And please remember
how I felt inside now honey
You gotta make it your own way
But you'll be alright now sugar
You'll feel better tomorrow
Come the morning light now baby


And don't you cry tonight
And don't you cry tonight
And don't you cry tonight
There's a heaven above you baby
And don't you cry
Don't you ever cry
Don't you cry tonight
Baby maybe someday
Don't you cry
Don't you ever cry
Don't you cry
Tonight

Saknar dig så jävla mycket...

Slängde ihop en massa tankar till en text på bussen hem idag. Flowet är väl sådär, men jag känner att jag inte vill ändra för mycket i texten för flowets skull, det är texten som är det viktiga. Droppa gärna en kommentar, but be gentle.

I över sju år har vi stått bredvid varandra/
Du var där när jag stod stadigt och när jag var på väg att ramla/
Alltid funnits där för mig, mer än alla andra/
Vi har delat på så mycket tillsammans/
Du och jag, Tuffa tider dom var få, men desto fler lyckliga dar/
Har rest runt i Europa, massa olika ställen/
Månskenspromenader längs en strand, eller balkongchill med en flaska vin hela kvällen/
Har sett huvudstäder, har sett sol och bad/
Det är med dig jag spenderat mina bästa dar/

Har fått gliringar från polare när jag inte hängt på/
Men alla vet att dom drömmer om det som fanns mellan oss två/
Har drömt om våra kottar, som en avbild av dig/
Jag ville ha en liten shuno, du ville ha en liten tjej/
Hade inte spelat någon roll, jag hade älskat vårat barn främst/
Sa alltid "Om det blir en tjej, då skaffar jag vapenlicens"/
För att göra allt för att skydda pappas ögonsten/
För pappa hade blivit beskyddande och sett pojkvänner som problem/
Nu svävar jag iväg om en framtid som inte finns längre/
Men jag drömmer om att vi hittar tillbaka till varandra och allt det där vi kände, och kanske fortfarande känner/

Minns tillbaka till första gången jag mötte din blick/
Det fanns nånting från början, det var en känsla jag fick/
En riktig katt med grace, skön stil och självförtroende/
Borde ha förstått direkt att jag skulle bli beroende/
Kom närmare varandra snabbt, det tog inte lång tid/
Och vi två kom att bli det bästa som har hänt mig i mitt liv/
Remenissar varje dag, om tiden det var du och jag/
Om hur kärleken du gav mig fyllde min kropp med välbehag/
Vet att jag fuckat upp, kommer aldrig förlåta mig själv/
Men ber till Gud att du kan, så jag får somna bredvid dig igen, när det blir kväll/
Förlåt är ett ord, som inte räcker till/
Men jag hoppas du förstår att du och jag är vad jag verkligen vill/
Vill inte göra dig ledsen, vill inte fucka din hjärna/
Och jag vet att det kanske är något bättre du förtjänar/
Men du har alltid varit och kommer alltid vara en del av mitt hjärta/
Ett liv utan dig är ett liv fyllt av ångest och smärta/
Är inte arg på dig, klandrar dig inte för nått/
Ber till Gud att jag ska få tillbaka den finaste gåvan jag någonsin fått/

Känner att jag inte riktigt är särskilt bra på att uppdatera.
Ska jag vara ärlig så har jag så mycket tankar i huvudet fram och tillbaka att jag inte lyckas formulera det i text.
Sen vet jag inte hur roligt det skulle vara att läsa inlägg efter inlägg av ångest och bitterhet.

Jagar lägenhet för fullt, Har fått ett par "är du intresserad?" från Akelius, men jag är rätt skeptisk till hela deras system, men vi får väl se. Armada har jag inte hört ett ljud från.
Börjar ruttna duktigt på att bo hemma, man känner sig så malplacerad.

Jag känner mig inte hemma någonstans. Inte på Mammas gata, där jag har massvis av underbara minnen från ungdomens dagar. Känner mig bara fel överallt. Jag hör inte hemma här ute.
Jag känner mig inte hemma i mina gamla kvarter runt Centrum. Det skär i hjärtat varje gång bussen åker förbi och jag påminns att "där brukar jag gå av" och rullar vidare. Varje gång tåget rullar in i Åkersberga så känner jag saknaden av området där jag vandrat i flera år, gata upp och ner. Tidiga morgnar, sena nätter, ensam, tillsammans med någon. Bombat, klibbat, chillat, bara njutit.
Jag vill tillbaka dit, men jag orkar inte gå där. Det kommer aldrig bli samma sak.
Fan, va jag saknar det.

Nu blev det ledsamt än då...

Vore fö. trevligt att veta vilka det är som kikar in här med jämna mellanrum, krita ner en rad, och gärna med namn och inte bara "anonym", det är inte lika roligt.

Shu.

Det svartnar för ögonen. Världen försvinner omkring mig. Marken finns inte längre under mina fötter.
Jag faller och faller rakt ner i ett dolt okänt mörker. Och där finns ingen glädje, där finns ingen lycka. Där finns ingen du.
Ligger apatisk på golvet och stirrar tomt ut i luften. Vill bara skrika. Skrika rakt ut. Vill bara plötsligt flyga upp och dunka skallen mot väggen. Slå knogarna blodiga, till kroppen inte orkar mer. Känner hur livet rinner av mig. Vill bara skrika rakt ut. Men ligger kvar. Kvar där på golvet. Liten. Obetydlig. Med en våt filt av ångest över mig. Det ända tecknet på liv, är tåren som rinner ner för min kind.
Men ingenting är ditt fel. Tillsammans har vi skapat diamanter. Men när jag står ensam kvar i gruvan, finns där bara kolbitar.