Våren är på väg, men vad spelar det för roll/

Hur kan man känna sig så jävla tom? Ensam, förvirrad och bortkommen? Finns det något annat som spelar roll egentligen? Finns det något kvar att kämpa för? Finns det någon mening över huvud taget?

Har äntligen fått klart alla skisser till mina pågående 3 tavelprojekt.

Nu får ni hjälpa till lite istället för att bara sitta och tjyvläsa...
Är på jakt efter riktigt bra soul, från 60- och 70-talet. Någon som är lite bevandrad i den tids-genren?

Bästa tips belönas.

En sinnesjukt rolig helg är till ända. Har ont i varenda muskel i hela kroppen, men det var sjukt värt det. Fan va roligt vi hade.
Lördagkvällen/natten på Scandic Europa var världsklass med pool- och bastu-badande, öl och sprit i massor, ständigt festflyttande mellan rum/våningar när grannarna tyckte vi förde för mycket liv och allt avslutas med Labanos legendariska kullerbytta över Rocky, runt 8-strecket på morgonen. Jävligt trist att vi inte kunde klippa 3 poäng i Borås på söndagen, men det var fantastiskt ändå.
Hade på söndagmorgonen ett riktigt bra blogginlägg i huvudet, när jag satt i min ensamhet i fönstret, rökte en cigg och tittade ut över en stad som vaknade till liv. Det var ett riktigt bra ögonblick. Får se om jag plitar ner det någon dag.
Vill passa på att skicka en puss på kinden och ett lycka till till Matilda som taggade till Colombia imorse, efter att ha misstagits för knarksmugglare, och 2 timmars försening på Arlanda. Hoppas du kommer hem som en lyckligare människa oavsett om bagaget är fyllt av framtid eller historia.

Vi träffades första gången, under tidigt 90-tal. Det var tack vare min farsa och brorsa som vi träffades första gången. Det var kärlek vid första ögonkastet. Jag kände på en gång att jag hittat någon som verkligen betydde något för mig och vi blev "exlusive" direkt. Tyvärr tyckte farsan att jag var lite för ung för att få gå på date med dig själv, men han såg till att vi träffades så ofta som möjligt. Du var mycket äldre än vad jag var, men det gjorde inget, för vi hittade kärleken och vänskapen direkt. Du fanns alltid där för mig, oavsett om det var bra eller dåligt, så fanns du där. Jag tror det var nångång runt 99/00 som vi gick på första daten själva. Och det var fantastiskt. All den kärlek du gav mig och all kärlek jag fick ge dig. Du gillar att resa, och vi har gjort många resor i våra dagar. Korta resor till småstäder som Gävle, Borås, Göteborg etc. men även längre resor till t.ex. Irland. Jag har träffat mina absolut bästa vänner igenom dig, och det kommer jag alltid vara evigt tacksam för. Du är så fantastisk, så underbar, så vacker, så perfekt. Och vi kommer alltid att älska varandra och vara tillsammans för evigt. Det är du och jag, och ingen kommer någonsin kunna ändra på det. Idag fyller du år. 119 stolta år. Och mitt hjärta kommer alltid att dunka för dig. Grattis på födelsedagen, världens bästa Djurgårdens IF. JAG ÄLSKAR DIG!

...att man kan sitta och bara börja grina som ett litet barn helt plötsligt över skitsaker som jag ändå inte vet stämmer. Fan också... Ge mig helg nu!

Det där gick ju inte så bra... Hur tänkte jag nu? kyyyken...

Måste bara säga att jag är lite stolt över att ha fått in en header (som det tydligen så fint heter). Lite liten, och med lite hjälp från Tilda, men vafan. Nu sitter den där. Nästa steg är att få in YT-klippen inbäddade.

Har planerat på att plita ner helgen som gick, men det har kommit saker ivägen hela tiden...
I fredags efter jobbet taggade jag in till stan och mötte upp Lef för att ta oss upp till Uptown och hälsa på Johan Whitey. Efter att ha försökt leta rätt på en avgång som inte var inställd så hittade vi tillslut en, går till biljettautomaten och hookar ut två plåtar. 5 min senare när vi ska gå och dubbelchecka spåret så har dom ställt in avgången. Jaha? Knallar in i resecentrum och försöker få info om vi kan åka på de gamla biljetterna på nästa tåg. Letar upp nummerlappsprylen och tar en, kul, 150 nr före. I gammal hederlig antisvenne-anda så ser jag en snubbe sitta i sin lucka utan att någon går fram så jag tar ett par bestämda steg fram och hör om vi kan åka på nästa tåg med dessa biljetter. Ja det kunde vi, bra då var vi klara här.
Slänger i oss lite käk och knäcker ett par bira på väg upp.
Väl i Uppsala så ska vi möta upp Whitey vid någon form av bibliotek och efter några om och men så hittar vi dit och drar till hans klasskamrat för att fixa "gästleg". Johans Mac-skills var inte dom bästa om vi säger så, men det vi lyckades lista ut det tillslut, mycket tack vare att jag jobbar på Mac varje dag. Skitdator.

Sen drog vi ner på stan och jag och Johan taggade till Grand för Organismenspelning. När Lef fick reda på att det var alkoblås i dörrn (någon form av ungdomsgård) så vände han och satte sig på en närbelägen pub.
Vi klarade blåset galant (fö. kul att ha ett drogfritt evenemang och ha en artist på scen som står och pratar om att rulla monsterspliffar) och pluntorna med whiskey kom väl till pass i fickan.
Konserten var riktigt bra, körde på i dryga timmen och blandade nya låtar med gamla klassiker från "peta"-skivan. Stor bonus när Öris gör ett inhopp och dom river av klassikern "Tji min namn".
Publiken var rätt intressant, den bestod typ av mig och Johan, 2 dreadmongon (varav den ena Spakur, STORT!) och 40 14åringar. Man kände sig väldigt gammal...
Efter konserten så plockar vi upp Lef, som vid det här laget hunnit bli riktigt dragen och taggar vidare till någon hemmafest. Efter ett par timmar där så taggade vi till någon nation som vi trodde skulle ha öppet till 4 men stängde 2. Då bestämde vi oss för att klippa en cabbe hem till Johan. Ut i ghettot, ut i Sovjet, ut till Little Odessa.

Flogsta. Vilket jävla sovjet-ghetto. Husen var som tagna ur valfri dokumentär om Sovjets fall, och det kändes som att man blivit förflyttad till någon förstad i Gdansk eller liknande. Ångrar att jag inte hade kamera med mig för att dokumnetera det hela.
Lördagsförmiddagen spenderades med att lyssna på Goran Bregovic och Rysk folkmusik och sitta och dra paraleller till Sovjet och ghetton. Sjukt roligt. Att han sen endast hade ett vykort, en trumma och en stor bild på thailändska kungen på väggarna i hans lilla studentrum gjorde det bara roligare.

Efter ett par timmar blev vi upphämtade av Rille och vände hem mot huvudstaden igen.
Egentligen skulle jag ha gått på Klubb Yes och sett Organismen igen på lördagen, jag var på väg, men efter ett kort "förfests-stopp" hos en av Nate's polare så kände jag att jag inte pallade... Så jag taggade över till Putte och klämde en påse chips och en rulle istället. Kändes alldeles lagom.
Söndagen spenderades i den lilla roslagspärlan N-town hemma hos Tilda, och ett galet bra Entourage-marathon. Sjukt kul. Riktigt bra avslutning på helgen.

Nu närmar sig nästa helg med storsteg och jag hade tänkt chilla på fredagen inför double penentration i götet lör-sön. Men sen fick jag ett PM från Labyrint-Aki där han berättade att inte bara dom, utan även Ison & Fille lirar på Allhuset på fredag. Fuck you att jag missar ett sånt gig! Så det är bara att köra.
Götet ska bli sjukt roligt! Har inte haft någon vidare abstinens senaste tiden, men idag slog den till.
Nu kör vi!

Har även en ny text på g, måste finslipas lite, men jag kan säga så mycket att det är en hyllningstext till människor jag älskar.

Jay-Z till P&L förresten, ska våldgästa Dalarnas soffa, för upp ska jag!

Jag kommer aldrig kunna förlåta mig själv, för att ha slitit sönder något så vackert...

Fy fan vad jag inte orkar med det här pisslandet längre.
Vad fan ska man med det här till? Funderar på att lämna allt. Bara packa väskan och tagga. Bort ut i världen. Vad finns här att hålla mig kvar? Kanske skulle hitta tillbaka till mig själv igen på en klippa på Malta. Eller bara dra till nått Uff-land och isolera mig från hela jävla världen?
Någonstans vill jag, vart vet jag inte. Lär väl tyvärr stanna vid drömmar...

http://www.youtube.com/watch?v=J1vYXVqsq0I